At last I found the name of my mystery Fritillaria with checkered racing stripes on its waxy, green petals, that I wrote about two posts ago. As I suspected, it is not a F. pontica at all, but Fritillaria hermonis ssp. amana, native to Turkey, Syria and Lebanon. It is a vigorous bulb, and there is a small forest of tiny shoots on its feet, all coming up from bulbils that emerge from the mother bulbs.
Another slender-stemmed Fritillaria species is also in full bloom in my garden for the moment. Fritillaria latakiensis has green-striped, almost black flowers with a brush-stroke of yellow on the petal tips. It comes from the hills of Southern Turkey and Syria. Just like F. hermonis above, it also loves well-drained soil in a sunny spot and increases obligingly if left undisturbed.
I don't think Anemone nemorosa 'Monstrosa' is monstrous at all; I rather find its frilly flowers a fun, extravagant contrast to the common, modest A. nemorosa flowers. It is a bit like a tiny drag queen, wanting to put up a show instead of being proper. Still, with its small stature and the freshest of spring colours, white and green, it never goes over the top.
The lemony-white Erythronium citrinums, citrus or cream fawn lilies from Oregon and northern California, are also out; I have several tufts of them in the back of my garden now. I've written about them in a earlier post, and they really are one of my favorites (hmmm... do I use that word too much in connection to plants?). I've been planning to plant a part of my garden in Saltsjöbaden with native North American West Coast plants. Erythroniums will definitely be included in it, together with trilliums and other wonderful woodland goodies from these shores. Actually, I might start collecting them here on my blog first... 
3 comments:
Vilka ljuvliga frittisar. Tack för din kommentar. Tråkigt att höra att det låst sig för ditt skrivande. Även om det är mager tröst så länge det håller i sig, så kan jag säga med all säkerhet att det kommer att lossna! Ett litet tips, som kanske låter flummigt för de flesta: jag tror oerhört mycket på det undermedvetna i skapandeprocessen. Dessvärre låter sig det inte manipuleras och tvingas fram förstås. Men jag kan locka fram det, åtminstone i små portioner om jag tillåter mig att stanna, och helt kravlöst introducerar fragment av mina historier i den där stunden mellan vaken-sömn på kvällen, och sömn-vaken på morgonen.Och att tillåta sig att ligga kvar en längre stund när man upptäcker att berättelsen börjar expandera åt oika håll, där i ens grumliga tanke. Jag har löst en mängd olika saker relaterade till mina noveller på det viset. Men man får stå ut med att det inte finns någon 100%ig garanti. Andra morgnar sätter man massor. Spännande är det hursomhelst.
Hej Nilla, tack för dina råd. Jag tror att jag borde prova något nytt, det blir så mycket (familje)rutiner i livet, och sedan sitter jag bara där, vet att jag har ett antal timmar och inget händer. Ruska upp lite, prova något annat... det kanske får saker och ting att lossna. Det låter så härligt med dina noveller, jag blir väldigt nyfiken och hoppas att få se dem i print snart...
Det dröjer nog än. Jag skriver såååå långsamt. Är väl halvvägs nu, och det har tagit 1,5 år.
Om du vill får du gärna mejla mig. Men publicera inte den här kommentaren eftersom jag skriver ut min privata mejl (vill gärna undvika att deb blir hijacked för en massa spam.
Mejlen är nilla (snabel-a) westindesign.com
Jag är väldigt nyfiken också på vad du skriver på, utanför artiklarna som du ju berättat om här på bloggen. Och bollar gärna lite skrivrelaterade tankar också, om du vill.
Post a Comment